Detta är ju en bok som jag läst för länge sedan någon gång under tonåren men som jag nu tog upp igen. Var lite osäker på om jag skulle läsa den eftersom jag minns att jag tyckte om Maria Langs böcker. Ibland kan det ju visa sig att man inte tycker att de alls var så bra när man läser dem igen flera år senare. Men så var faktiskt inte fallet! Nej boken Farligt att förtära visade sig vara en småtrevlig deckare med ledtrådar och återvändsgränder om vart annat och en bok man bara vill läsa mer i. Jag vill ju inte att giftmördare ska springa runt omkring oss hur länge som helst så det gäller ju att få fast den skyldige.

Boken utspelar sig på ett läroverk på Östermalm där Puck vikarierar i slutet av terminen och förbereder slutklasserna för sina examensprov. Målet är att alla ska ta studenten men mitt i allt litteraturpluggande och studentbal sker inte bara ett mord utan två giftmord, och till min stora förtjusning stannar det inte där. Av alla samlade på balen, då morden upptäcks, är det nio personer som har haft möjlighet att utföra dem. En grupp med både lärare, elever och teatermänniskor som nu börjar titta snett på varandra. Skolan blir helt plötsligt en mycket orolig plats och inte alls en stilla rogivande pluggoas inför studentförhören som sker en vecka senare. Puck, som dessutom bor i en av lägenheterna som tillhör skolan, hamnar mitt i alltihop både dag som natt. Med sin medmänsklighet går hon från en situation till en annan och får reda på alla pusselbitar till de två morden.

Den lätta berättarstilen i boken gör den lättläst och man vill bara vända blad. De tre personerna i boken som återkommer i hela serien är trevliga med tydliga egna karaktärer. Puck som är böckernas jag och som alltid verkar hamna mitt i olika mordgåtor, Einar som är hennes fästman och sedan man och kommissarien Christer Wijk på Stockholmspolisen som löser morden med hjälp av Pucks iakttagelseförmåga. Alla tre men främst Puck och Christer, Einar känns lite som en bifigur faktiskt, för berättelsen framåt. Det är ju Puck vi får följa så det är klart att det är hon som står i centrum och det är hennes tankar, synsätt och upplevelser som vi får reda på. Detta gör att vi inte får reda på alla ledtrådar polisen kanske får tag på men å andra sidan hamnar Puck mitt i smeten och får på sitt sätt kanske reda på mer än Christer Wijk i många lägen. Det är ändå ganska roligt med en deckare där huvudpersonen som ger oss ledtrådarna för att komma fram till lösningen bara är en person som råkar hamna i en mordgåta och inte en reporter, polis eller annan yrkesgrupp som söker sig till det.

På ett sätt undrar jag om inte Puck är författaren själv på ett sätt. Både Puck och Dagmar har läst litteraturhistoria på högskola och i denna bok bor och jobbar Puck på ett läroverk (gymnasium) i Östermalm vilket är något Dagmar gjorde under flera år. Även om Puck bara är där som vikarie kan jag inte undgå att fundera på om det ändå inte är en bit av Dagmars liv som vi får se i denna bok. Det är klart att författare tar inspiration av det de ser och själva har hört om eller upplevt men i just denna bok får jag känslan av att hennes eget liv lyser igenom lite än i andra böcker. Boken är också lite av ett tidsdokument över hur skolan, skollivet och studenten togs under slutet av 40-talet. Kläderna beskrivs också, inte för ingående utan faktiskt lite lagom, vilket skapar en tidstypisk atmosfär till det som händer. Just för detta är boken extra intressant. Den skildrar en nu tid som har blivit dåtid och det i sig gör boken läsvärd och rolig.

Boken har fått mig att fastna för Maria Lang igen. Kommer nog bli fler böcker av henne framöver gissar jag...

Betyg: Trevlig deckare som ger mersmak!